Årets första orm

Har igentligen leggat hemma sjuk hela veckan. Men igår var jag Tobbe och Vera ute och gick då vi stötte på den varele jag minst gillar med den svenska sommaren, nämligen ormen. Jag vet jag är jätte töntig och att de är räddare för mig än jag för dom men ändå. Stel som en pinne och rysningar längs hela kroppen. Ush ja, denna gången var värst jag hade inte bara mig själv att vara rädd om utan lilla vera också jag menar tänk om hon börjat leka med den eller något, hon har ju aldrig sätt någon innan.

Vad händer med världen*?

Vi bor på en planet FULL med människor och likförbaskat kan man ändå känna sig så änsam ibland. Varför ? Vad håller på att hända? Ingen har tid längre, man vill bara träffa människor för att lycka tjäna något på dem. Skulle vara spännande och se hur världen hade sätt ut om folk lysnade lite bättre. Jag undrar hur det hade varit i fall alla hade en dag om året då det inte skulle tjäna något på att lysna. Friörer, terapefter, taxi chaffisar, ja till och med skvaller pressen, Skulle bara en gång om året lyssna på människor utan att ta imot någon lön eller anna vinning på det. Och tror ni inte då att dom också mått bättre för att det ställer upp och blir bättre med människor. Eller vänd på det, det kanske just dessa som behöver bli hörda, skulle det inte kännas bra att dessa människor har fått just deras kännslor satt i ord hörda. Innan det går till bara till just sin vardag. Och hur kommer det sig att vissa har "rätten" till att tala till en hel hungrig befolkning som lyssna. De får möjligheten  att tala om sin nya bröstförstoring, medans Agda i lund inte har haft någon som lyssnat på hennes "guldord" på ca 17år.

Vad är guldord då? Dumheter!
Jag menar ord som kan vara rätt meninglösa igentligen, men som har så mycket bakgrund. Och med erfarenheter bakom sig, kännslor, betydelse (som inte alltid är synliga). En försköning av kanske den smärta och sorg som ligger bakom som personen ifråga känner. Kännslor som smärta och sorg, förtvivlan, som ofta sminkas över till nästan helt osynligt, men bara nästan man. För att det ska vara överhuvudtaget märkbart måst man verkligen studera nogrant kanske både en och två gånger. Men då måste man ta sig tid och kolla ochså!  

Bio frossa!

Jag var på bio igår och såg den här godingen

Och ikväll blir det

hur vet man?

Vad är kärlek igentligen, är det den attraktion man har till sin partner(kvinna o man, kvinna o kvinna, man o man) eller är det mer än så. Och vad gör man ifall man förlorar den då, kan man bara gå till en "pantbank" då och bytta ut den mot något annat, för att snabbt fylla på den förlorade kärleker. Med vinns eller förlust. Varför har vi då så höga förhoppningar om kärlek igentligen? Värför strävar vi alltid efter kärlek när vi vet att det är ett farligt spel. Något som kan framkalla ångest, svartsjuka, ilska, frustration, sorg, räddsla och glädje. Är det just för glädjens och för att slippa vara "ensamma" som vi konstant är så desperata för att hitta kärlek. Och är det skilnad att bara hitta kärlek för tillfället eller för att hitta kärlek som håller livet ut?

kan det vara bar att ha hemlighet från varan? vill man verkligen veta allt? är det sant att det man inte vet inte kan skada än? Eller kan det helt änkel bara vara så att det fögångna är förgånget. Vissa saker är nog bäst att hållas hemligt. Eller?

Jag undrar va 2010 har och ge. gör inte ni? Blir förhoppningsvis ett spännande år med massa lycka och välmåernde. Jag känner redan  att jag fått en bra start på det nya året. puss

hotell Usa